angust

jadu nu va de ett bra tag sedan man skrev. känner mej lite stel vet lixom inte riktigt vad jag ska skriva... aja allt känns ganska bra just nu. kännslor styr mej inte längre jag styr mej själv och jag är en ny person och det känns väldigt bra. jag kan nästan helt säkert säga att det finns en viss person som gör mej glad:D happ nu vill jag inte skriva nå mer ha de gött:P

sover fast ändå inte. Drömmer fast är ändå medveten om de. Vill vakna men de går inte, jag ser mej själv uppifrån jag har klivit ur min kropp och svävar över den som ett spöke. jag tar en sista titt på min kropp och flyger iväg jag vet precis vart jag ska flyga till dej en söt underbar flicka jag ska flyga till dej och vaka ovan dej när du sover. jag ska ligga där och se hur du ler när du drömmer om något roligt. jag vågar inte lägga mej bredvid dej då kanske du vaknar. nej de duger bra att bara få se dej och får känna din milda doft av sommar. jag vill att du ska förstå att jag älskar dej att aldrig vill lämmna dej. precis när jag ska viska i ditt öra att jag älskar dej så vaknar jag. jag ser mej omkring och märker att jag ligger i min säng. de rinner en tår längst min kind för jag vet att du aldrig kommer förstå hur jag känner. men du ska veta  och jag hoppas du vet vem du är att jag älskar dej och de kommr jag alltid göra..T

vi står och pratar och plötsligt säger hon

-jag vill göra slut.

jag fryser till is, vet inte vad jag ska säga. Ser in i hennes ögon och bara står där.

Vet inte om jag ska gå eller ståkvar. Efter några få sekunder som känns som en evighet säger hon

-Du kommer klara dej.

sedan vänder hon sej om och går sin väg. Ensam kvar står jag som en istapp hängade från ett tak. Hel iskal och omedveten om vad som kommer hända. Tillslut börjar jag gå hemmåt med ett stort hål i mitt bröst. Jag bara går och går ser inte riktigt vart för mina ögon är förblindade av tårar. Men mina ben vet vart dom ska föra mej. Jag litar på mina ben dom får bestämma. Långsamt känner jag hur jag bygger upp en mur mot världen. På några få sekunder rasade mitt liv. Jag känner hur jag faller handlöst faller jag och jag vet att när jag når mark kommer jag gå i tusenbitar precis som istappen som fallit från ett hustak. VI ÄR SOM ISTAPPAR OTROLIGT VACKRA MEN VÄLDIGT SKÖRA.

okey första bloggen:P jaha va ska man säga? ibland känns de som om allt bara tar slut att alla slutar andas att jorden slutar snurra blommorna slutar växa vattnet slutar att rinna. ja de är då vi ser vad vi har gjort med vår värld den värld vi låvat att skydda mot fiender. men de vi inte förstår är att jorden är beroende av oss vi måste sluta med allt skit vi håller på med alla saker som kan förstöra jordens yta. okey om vi inte levr när den går under men tänk på dina barn eller dina barn barn asså jag blir så arg. folk bara säger men strunt ide de va ju bara lite skräp ja tänk om alla skulle tänka så hur skulle jorden se ut så? jadu som en stor soptipp. jag vill inte vara med om att allt ska plöttsligt ta slut att vi slutar andas att jorden slutar snurra runt för att sagta falla neråt snabbare för varje sekund hur ska vi kunna reda ut de här vill vi inte ha kvar vårt växtrike vill vi hugga ner skogarna för att dom rika ska bli rikare varför gör vi inget åt de? vi fick vår jord och den ska vi bevara men hur? aja skit sak samma jag kan iaf inte göra något åt de haha nu säger jag ju imot mej själv:P tänk om alla som tänker som jag skulle stå för de dom tycker och skrika de till någon då skulle de blivit mycket större till slut då kanske vi skulle få stopp på allt skit som dom dumpar ner i vattnet och all träd som hugger ner. aja nu pallar jag inte mer hare gött:P