angust

en dag till en annan inte alls lik varandra. blundar och drömer om en flicka men ögon likt dom finaste stjärnor, frågar mej själv om de är värt att hoppas eller ska jag bara vakna och låtsas som inget har hänt som om ingen tagit mitt hjärta som om jag själv inte känner smärta? ska jag vakna upp til värkligheten och ställa mej i skuggor och se allt annat än mej själv falla i sär. för jag valde den säkra sidan och gömde mina kännslor. gömde dom så jag slapp gråta så jag slapp skratta så jag slapp hata så jag slapp allt.