angust

okey hur ska jag börja? ja hmm... jag ifråga satt dina funderingar dina svar på mina frågor jag ifråga satt hela dej. du sa till mej försvinn men jag vägrade jag etsade fast mej i din näthinna och satt där och hånflina åt dej.. du hörde och hör mitt hesa skratt eka i ditt huvud än idag. när du är påväg hem ensam så hör du en skrovligt gammalt skratt eka runt om dej du tittar bakåt men ingen är där du ser dej omkring men de är bara du som är just där du står. du hör hur mitt skratt blir tydligare du börjar springa men du vet inte vart du ser inget för du vågar inte se du hör inget annat än mitt skratt du vill få bort de men vågar inget göra. du ställer dej på bron och tänker hoppa. jag slutar skratta och säger lungt om du vill att jag ska sluta så be mej. du ser de om men ser inget. de rinner en tår längst din kind jg vill torka bort den men jag kan inte jag vill säga att allt blir bra men jag vågar inte du blundar och faller jag vill ta emot dej men hur? jag vill kladra mej själv för de du precis gjort men har inte förmågan till de. jag ser dej falla. jag faller med dej, du vet att jag faller med dej jag famnar om dej och håller dej hårt och säger de är inte din tur än. du öppnar ögonen och står på räcket och vet att jag inte finns kvar du känner saknad fast du ler lite iaf för du vet att nu är de bara du på gatan som leder hem till dej igen...